Vad är N2?

Svenska

Endodontiska

Sällskapet


SES erbjuder tandläkare kunskap, utbildning och hjälp med att låta patienter få behålla sina egna tandrötter. Originalet är bättre än ett implantat.


Vad är N2?


N2 är en rotkanalsealer bestående av i huvudsak ZnO-eugenol med tillsats av ca 3% paraformaldehyd samt röntgenkontrast. Vid behandling med N2 gäller givetvis normala krav på mekanisk rensning av rotkanalen, gärna moderna tekniker som maskinell rensning. Fyllning av rotkanalen gör man lättast med lentulonål och utfyllnaden kan med fördel kombineras med guttaperkapoints för att ge bättre röntgenkontrast samt ännu säkrare täthet.


Det är således egentligen ingen skillnad mellan handhavandet av N2 som sealer och andra sealers på
marknaden. Den stora skillnaden är att N2 är effektivt antiseptiskt och ger en steril rotkanal och därmed
mycket goda långsiktiga resultat. Det aktiva ämnet i N2, paraformaldehyd, förgasas vid 36 grader, genom
s.k sublimering, och det är troligen detta som gör att den antiseptiska effekten tränger ut i alla små bikanaler. Efter ca 1 vecka anses materialet vara inert, kanalen är tät och steril.

 

Är då N2 ett toxiskt material?
Detta är givetvis en fråga om dos. Det mesta vi behandlar kroppen med är toxiskt i höga koncentrationer.
T.ex. behandlar och förebygger vi karies effektivt med fluor som är mycket toxiskt i höga koncentrationer.
Likaså är alla antiseptika toxiska i fel koncentration. Paraformaldehyd i rätt koncentration har en mycket god effekt på bakterier utan att skada kroppens vävnad. I skräckpropagandan mot N2 påstås ofta att N2 ger vävnadsskador som bennekroser och nervskador. Detta är ren lögn, det förekommer inte. Tvärtom ger N2 en väldigt god läkning av periapicala bendestruktioner genom att effektivt eliminera infektion. Vad är då grunden till den mångåriga skräckpropagandan mot N2 från fakulteter och endodontispecialister?
Ja, det är sannerligen en gåta, ett psykologiskt mysterium.

 

 


Staffan Nordström


Tandläkare

 

En endodontists svar till en patient

Mitt namn är xxxxxxx. Jag har med stort intresse läst Dina och andras artiklar om N2 rotfyllningsmetoden och tycker att endast den bör användas i Sverige. Tyvärr, är det inte så och många patienter drabbas av fel behandling alldeles i onödan. Gutaperkametoden som används av svenska endodontister gör mera skada än nytta och bör förbjudas. Men behöver man laga samma tandrot två gånger blir det dubbelt så mycket arbete och pengar för rotspecialister förstås.

 

Nu vill jag berätta något intressant som Du och Svenska Endodontiska Sällskapet  kanske har nytta av i Eran kamp mot etablisemanget för N2 metoden. Jag har nyligen besökt en endodontist  p.g.a. en infekterad tandrot. Eftersom hon innehar en dr. med. titel hoppades jag att hon var väl insatt i ämnet. Och nu återger jag vårt samtal:

 

Jag: Du tillämpar väl N2 metoden?

Hon: Nej, verkligen inte , den metoden är förbjuden  i Sverige!

Jag : Mycket märkligt,  för N2 är tillåten att användas sedan år 2010

Hon : Jaha, men i alla fall vi, endodontister är förbjudna att använda den

Jag :  Men gutaperkametoden fungerar inte alls. Enligt Ingrid Brynolfs doktorsavhandling blir 93% av lagade tandrötter infekterade så småningom.

Hon : Det låter väldigt mycket. Det jag vet, blir ca 55% av lagade rötter infekterade och måste göras om. Men det är inget fel på materialet!  Det är oskickliga tandläkare som gör dåligt arbete. Formaldehyd  är en konserveringsmedel så den  KONSERVERAR bakterier!

Här borde jag har sagt till Henne att  bättre konserverade och döda än tvärt om, men det sa jag inte, tyvärr. Jag tycker att samtalet visar stora okunskaper i ämnet. Hon kände inte till Ingrid Brynolfs forskning och visste inte att N2 är tillåten i Sverige för länge sedan.

 

Och nu något annat intressant:   I SBU rapport nr 203 från nov. 2010-rotfyllningar, på sidan 40 finns information om en stor studie i USA. Den omfattade 1,5 miljoner patienter med lagade rötter. Det visade sig att 8 år efter lagning har 97% rötter varit icke infekterade!  Och av dem 3% infekterade tänder saknade 85% kronrestaurationer. Vilken enorm skillnad till Sverige! Är det möjligt att svenska tandläkare är så mycket sämre eller är det  lagningsmetodens fel?

 

Fixa idéer i vetenskaplig förklädnad inom endodontin.

Tandläkare ska arbeta enligt vetenskap och beprövad erfarenhet. Ingen har lyckats ge en hållbar definition av begreppet, men det används flitigt i syfte att döma ut material och metoder som man av någon anledning inte tycker om.

 

Vetenskapsteorin slår fast att det i första hand är kliniska resultat, verifierade genom systematisk  dokumentation, som är avgörande. Flera omfattande kliniska N2-studier har visat goda resultat. Den senaste av P. Venuti 2014 är en prospektiv studie som visar samma höga lyckandefrekvens som tidigare retrospektiva studier. Vetenskapsteorins riktlinjer följs inte inom endodontin. Orsaken kan vara rädsla, som kan förorsaka blindhet för relevanta fakta, vare sig rädslan gäller obehaget att erkänna att man under lång tid haft fel eller känner sin presige eller ekonomi hotad. På ett endodontistmöte i USA lät en specialist undslippa sig att N2 är ett hot mot våra plånböcker.

 

Både egen och andras rädsla kan förstärkas på många sätt. Falsk information, som upprepas kan skapa obefogad rädsla. Ett aktuellt exempel inom medicinen är att många undviker vaccination mot  mässling, då man har hört talas om risker. Dementier från vetenskapsmän har inte fått önskad effekt.

Inom endodontin upprepas ofta  lögnen att N2 skulle kunna ge nekros. De som har lång erfarenhet av kliniskt arbete med materialet vet att om det placeras direkt på frisk pulpa stimuleras den till att bilda hårdvävnad, vilket gör att det lämpar sig för att täcka sår efter vitalamputation.

 

På 1970-talet fanns det många som trodde att fluorsköljning var farlig och borde undvikas. De bortsåg från de positiva effekterna och fastnade för en konspirationsteori, som hävdade att industrier med fluor som restprodukt  försökte bli av med giftet genom att propagera för fluorsköljning. Kloka tandläkare genomskådade dock hur absurt påståendet var och insåg att en god tandhälsa gagnas av fluortillförsel i lämplig dos.

 

I dag finns det många tandläkare som är rädda för formaldehyd i alla former och koncentrationer. De avstår från att använda det som bakteriedödande inlägg och använder i stället ineffektiva antiseptika. Följden blir att vissa bakterier överlever och att de i de flesta fall finns kvar även efter rotfyllning med guttaperka. Den amerikanske endodontisten Meinig anser att det är omöjligt att garantera bakteriefrihet (med gängse metoder) och att infekterade rötter utgör en allvarlig hälsorisk.

 

Munhåleinfektioner har visats ha samband med överanvändning av antibiotika och sjukdomar som cancer, hjärtåkommor, samt sepsis. Bakterierna kan enkelt oskadliggöras med ett N2-inlägg redan vid primärbehandlingen. Efter fem dagar är rotkanalen oftast steril och om den då rotfylls med N2 bevaras steriliteten, dvs. inte en enda bakterie finns kvar. Nya N2- tandläkare har berättat att de äntligen har hittat en metod som fungerar.

 

Det finns många som ägnar kraft åt att motarbeta användning av formaldehyd. Den amerikanske läkaren Stephen Barrett har skrivit en artikel  med titeln :”Se upp för behandling med Sargentis rotbehandlingsmetod”. Den visar skrämmande exempel, dels på hans egen okunnighet och dels på hur vetenskapen ställts åt sidan när amerikanska jurister sett sin chans att tjäna pengar. Barett påstår att även om N2 räddar tänder är arbetet mycket mindre förutsägbart än en standardbehandling, då  trycket som han tror används för att nå apex ger risk för överskott.

 

Sanningen är att det utövas inget tryck alls när man använder en lentulonål, att överskott  med N2 inte är vanligare än med andra preparat och att ett överskott inte medför större risk än andra material som t.ex kalkpasta. Formaldehyd som kommer in i blodbanorna omvandlas inom 90 sekunder till neutrala ämnen. Det är ett kroppseget ämne som finns i blodet i en halt av ca 2 mg per liter. Via födan får vi i oss 10 mg per dygn. En N2-rotfyllning innehåller 2 mg, som i rotkanalen, inom fem dygn omvandlas till neutrala ämnen som koldioxid och vatten. Kvar finns en tät fyllning av zinkoxid-eugenol och röntgenkontrastmedel, vanliga beståndsdelar i rotfyllningsmaterial.

 

Aningslöst redovisar artikelförfattaren studier, som bara tycks ha syftet att misskreditera N2. I en sådan rotfylldes utdragna tänder med N2, guttaperka och andra material och placerades i behållare med destillerat vatten. Efter ett år fann man att N2 och ett annat material inte var helt inert, till skillnad mot guttaperka. Försöket saknar helt klinisk relevans då man vet att den tillfälliga toxiska verkan av formaldehyd efter rotfyllning är borta efter fem dygn; att verkan av eugenol varar något längre och att guttaperka från början saknar både toxisk och därmed även antiseptisk verkan.

 

Som exempel på risker med N2 nämns ett rättsfall där en tandläkare hade  åstadkommit ett jättelikt överskott runt mandibularnerven. Ett relativt högt skadestånd utmättes, men juristerna nöjde sig inte med det utan krävde att apoteket som levererat rotfyllningsmedlet skulle betala ett mycket högt skadestånd. Fallet visar att överskott kan skada mandibularnerven, men inte att detta är unikt för N2. Framför allt visar det ett exempel på hur amerikansk juridik har urartat och hur litet betydelse vetenskapliga fakta tillmäts.

 

Ett annat fall handlar om en patient med kraftig infektion i käkbenet, s.k. osteomyelit. Tandläkaren dömdes för att inte ha remitterat till lämplig medicinsk vård. Efter domen upptäcktes att formaldehydhaltigt rotfyllningsmaterial hade använts utan att patienten informerats. Ett nytt skadestånd utdömdes därför, pga. bristande information. Osökt kommer tanken på hur dåliga svenska tandläkare är på att informera om antiseptiskt verkande N2 och hur många infektioner detta bidrar till. Tandvårdslagen föreskriver information och krav på skadestånd kan förväntas.

 

Skräcken för, och hatet mot N2 manifesterades 2008 i bildandet av The Sargenti Opposition Society. Försäkringsbolag vågade inte längre försäkra N2-tandläkare av rädsla för den famösa dom som utkrävt skadestånd av en N2-leverantör.  FDA gick till angrepp mot ett företag som propagerat för och sålt N2 och förstörde deras lager. Motiveringen var att N2 inte lever upp till FDA:s måttstock för god tandvård. I Kanada förekom liknande övergrepp. Detta påminner om den svenska aktionen mot ägaren till Hansa Dental som arresterades för att han sålt N2. Endodontister hävdade att N2 var ett läkemedel, fast det enligt läkemedelsförordningen var klassat som ett odontologisk-tekniskt preparat. Deras aktion var således olaglig.

 

Kampen mot N2 har förts med stor frenesi främst i USA och Sverige, de enda länder som har specialister inom endodonti. I Tyskland får tandläkarstuderande lära sig att ett bra rotfyllningsmedel ska ha antiseptiska egenskaper. I Sverige och USA lär man ut motsatsen. Sedan endodonti blev en specialitet  i slutat av 1960-talet har de dåliga resultaten inte förbättrats alls, men det har blivit dyrare. Förutom allt lidande förorsakar infekterade rötterna kostnader på  uppskattningsvis en miljard kronor om året.

 

Trots att SBU konstaterat att gängse metoder ger undermåliga resultat och trots att man där inte ens har tittat på de utmärka resultat som alla seriösa N2-studier visar så rekommenderar Socialstyrelsen än i dag metoder som saknar evidens. Visserligen får N2 användas, men felaktig information om risk för nekros skrämmer tandläkarna. Tandläkare Sven Rosenbaum skrev 1983 boken N2-affären och beskrev där alla finter som användes för att komma åt N2-tandläkare. Han visar i sin bok tydligt hur befängt talet om nekros pga. N2 är.

 

Barrett avslutar med  att han tror att N2 ger risker men inga fördelar jämfört med konventionell metod. Han påpekar att det inte är godkänt av FDA, men nämner inte att det är det enda medel som genomgått prövning och att det inte godkändes pga. att all dokumentation i stil med vissa dokument i Watergateskandalen försvann spårlöst dagarna innan godkännandet skulle ha skett. Han avslutar med att varna för tandläkare som inte remitterar till endodontister, utan gör rotfyllningar själv.

 

Nils Norrsell, Leg. Tandläkare och leg. Psykoterapeut.

 

 

I en prospektiv studie (A dynamic prospective cohort study of initial endodontic treatments of 627 teeth: long term results, Pasquale Venuti 2014) konstaterades att de genomsnittliga 6-årsresultaten efter N2-rotfyllning var så hög som 94 %. I studien fanns tänder med både en- två- tre- och fyra kanaler. Ett intressant resultat är att 70 % av misslyckandena kom redan inom ett år.

 

I studien görs jämförelser med en ofta citerad studie av resultat med konventionell metod, den s.k.Toronostudien. J Endod. 2008 Mar; 34(3):258-63 Jämförelsen utfaller i alla avseenden till N2:s fördel.

Tandläkaren Lennart Telander var den förste svensk, som genomförde vetenskapliga studier av N2-rotfyllningar. Han gjorde det i samarbete med röntgenprofessorn Arne Forsberg. Den första studien gällde rotfyllning av vitala tänder och den publicerades 1966 i Tandläkartidningen. Resultaten var imponerande. Av de 141 rotfyllningar som kontrollerades efter 6 år fanns inga tecken på infektion hos någon. Lyckandefrekvensen var enligt allra strängaste kriterier 92 %.

 

Den andra studien gällde tänder med död pulpa. Även här visade sig resultaten vara mycket goda. Vid kontroll 5-7 år efter rotfyllning kunde 76 st. följas upp. Ett bortfall på 15 % redovisades. Av de tänder som hade normala förhållanden kring rötterna vid rotfyllningstillfället var förhållandena fortfarande helt normala i 96 % av fallen vid uppföljningstillfället och 4 % bedömdes som osäkra. Inte något fall bedömdes som misslyckat. Osäkerheten bestod i svårighet att se den s.k. periodontalspalten på röntgen.

 

Av tänder, som vid rotfyllningen hade benresorption periapikalt (osteit) visade 72 % utläkning, 9 %  minskning och 9 % oförändrat status. 10 % hade extraherats. I den mån jämförelse av röntgenbilder kunnat göras har ingen förstoring av härdarna konstaterats. Resultaten är visserligen mycket bättre än de som uppnås med konventionella metoder, men tyder på att i starkt infekterade tandrötter behövs ännu starkare antiseptisk verkan än den som N2 har.

 

En mycket omfattande studie av N2-rotfyllningar på vitala kindtänder presenterades 2001 i en tysk doktorsavhandling av Alexandra Steup, Bad Marienberg. Lyckandefrekvensen var i denna studie 92% vid en 10-årskontroll. En liknande omfattande tysk studie gjordes av Ulrich Teeuwen. Den publicerades 2007 i form av en doktorsavhandling vid universitetet Witten-Herdecke. Samma höga lyckandefrekvens konstaterades efter N2-rotfyllning och allra bäst blev resultaten när de rotfyllda tänderna hade kronförsetts.

 

Copyright © All Rights Reserved